Glendalough, Dublin, Irland

Det var ett bra tag sedan jag bloggade och det har hänt en hel del. Min man fick kontraktet men ett år i taget. Ny omförhandling nästa år. Hoppas på att jag har ett arbete då så vi slipper krypa igen. Dottern har kommit in på universitetet och ska börja lärarutbildningen i morgon. Hon är nervös men jag vet att hon kommer klara detta galant. Jag väntar på att få gå genom en undersökning som jag hoppas bli den sista gällande just detta problem jag har för tillfället. Kommer dröja ca en månad.

Min man pratar allt oftare om att flytta utomlands. Han pratar mest om England och sa här om dagen att han vill avsluta sitt liv just där. Vi trivs alla i just England men just nu är det inte världens bästa plats att bo på gällande den ekonomiska situationen. För tillfället kan han inte tänka sig att flytta tillbaka till Irak då det inte är lugnt där just nu och det kommer dröja ett bra tag innan det blir så lugnt att vi kan bo där.

Min man har lovat att vi ska åka till Irland nästa år och jag hoppas att han ser hur fint det är där och att han kan tänka sig att flytta dit. Inte till Dublin för där vill inte jag bo utan lite utanför kanske. Ska ta tag i min lärarutbildning så vi kan förverkliga drömmen att flytta.

Nu är jag så trött att jag utan svårighet skulle kunna byta ut honom. Visst jag förstår att han är orolig för kontraktet men samtidigt ska inte vi andra må dåligt pga det. Han är så snarstucken att man knappt kan säga något. Han blir sur och tittar konstigt på en. Önskar att det var september nu så vi får veta hur det går med kontraktet han har nu. Får vi det inte vet jag inte vad vi ska göra men ska fundera ut något innan dess.

Vill ju ha ett lugnt sommarlov för oss alla men så fick vi det här slängt i våra ansikten. Gällande uppsägningen av kontraktet alltså. När jag gick och oroade mig för att jag fått cancer lät jag inte det gå ut över familjen men min man har inte den förmågan. Bara för att han mår dåligt ska vi andra inte må bra.

Nu är det dags för en ny blogg igen men den här är för att stanna. Ordet ansaol betyder liv på iriska. Det uttalas helt annorlunda gentemot hur det stavas. Måste kolla upp först hur man säger det innan jag skriver in det i bloggen. Jag vet dock hur man uttalar ordet.

Varför en ny blogg då? Jag har åter igen bestämt mig för att ta tag i livet och det nu. Det händer en hel del i våra liv och behöver skriva av mig lite. Vi vet ännu inte hur den ekonomiska situationen ser ut till hösten men förhoppningsvis blir det som vi hoppas på. Om det inte blir som vi hoppas blir det till att sälja landet och det vill vi inte men måste man så måste man.

Vi har klarat av en hel del genom åren men den senaste tiden har varit otroligt jobbig. Hoppas det blir ett slut på det nu eftersom det skapar så mycket oro när man inte vet hur det blir lite längre fram. Nåväl så är livet även om man inte alltid tycker allt är så himla roligt. Man får helt enkelt göra det bästa av situationen.